Ingen vidare bloggare...
Nu har det gått två år sedan sist.
Dessutom är det två år sedan jag köpte den där lägenheten som jag skulle bo i med en massa katter. Det blev inte riktigt så. De enda jag fick bo med var ett gäng bananflugor efter att jag råkat glömma ta ut soporna innan jag åkte till södra Sverige under det värsta högtrycket sommaren 2011.
Nu är det i alla fall dags att säga farväl till Göteborg.
Så vad säger man, ord känns futtiga. Vad gjorde egentligen Göteborg för mig?
- Det gav mig kollektivtrafik man kan springa ikapp.
- Det gav mig obehagliga kastvindar och ett stort antal trasiga paraplyer.
- Det gav mig banklån.
- Det gav mig en sambo (fint).
Nä, nu städar vi av skrivbordet tror jag... Och så njuter vi lite av den här ruggiga bilden från
vintern då Göteborg bröt armen på mig.
Årstidsyra.
Känner att jag halkat efter lite. För nu är det ju höst. Eller? Svårt att
veta när man vinglar hem, skakandes av köld
(Trots att man är duktig och har på sig jacka och en tjock tröja),
sätter sig på sängen hemma, drar av byxorna och upptäcker att man
fått kallbrand(!) och tvingas amputera benen i köket.
Nu är det lägenhetsjakt på gång igen, och i eftermiddag ska jag
åka och beskåda mitt förhoppningsvis framtida hem. En liten skruttig
tvåa med fina brädgolv. Där ska jag sitta, ensam, och klappa mina
43 katter, baka bröd samt stå i mörkret och titta ut genom fönstret
för att se om bussen kommer i tid.
